Carl E. Lundborg

Allt material är än så länge fritt att använda såvida inte annat anges, men lämna gärna kommentarer här eller till mejl carlelundborg@gmail.com.

Självkritik av Svt och SR på bästa sändningstid.

Kategori: Synpunkter

Vad gör bolag som Sveriges Radio och Tv som är ifrågasatta av ägarna och konsumenterna för att få leva kvar i en förfluten värld med oförändrade goda villkor. Om inte naturligtvis ett klädsamt självkritiskt program på hela 3 timmar en söndag eftermiddag i december, som kablas ut i etern över landet.

I bästa sovjetstil enas betalda representanter för public service teve och radio om att Svt och SR är i förträfflig ordning och en idealisk lösning för staten, samhället och folket. Företaget är underbart fritt och oberoende och lärarna älskar utbildningsradions program, (vilket inger viss oro).

Varumärkesunderhållning eller imageskapande kallas det på marknadsföringsspråk när ett företag rätt och slätt framträder i offentlighetens ljus utan att direkt vilja sälja något.

Sveriges Public service är så kallad icke-kommersiell radio och teve som gör ett stort nummer av sig själv som "fria" kanaler, men samtidigt ohejdat gör reklam för sig själv. Kalla det smygreklam eller indoktrinering som det i själva verket är fråga om.

Programmet leddes av de av licensmedel betalda reportrarna Monika Saarinen och Jesper Lindå och närvarande var den betalda tevechefen Eva Hamilton liksom den betalda radiochefen före detta folkpartistiske riksdagsmannen Peter Örn. Frånvarande var praktiskt taget alla som kan tänkas vara kritiska till statsteve- och radio, utom den centerpartistiske riksdagsmannen Fredrik Federley som bjudits in till rollen som undantaget för att bekräfta regeln.

För showens skull utannonserades att programmet också hade bjudit in allmänheten som tilläts komma till tals i ett fåtal huvudsakligen smickrande ordalag. Inget hymlande med partiskheten. Sveriges nio miljoner stora allmänhet var ju inbjuden till radiostudion på Gärdet i Stockholm.

Den enda kritikern var Fredrik Federley som talade klarspråk om statsteves- och statsradios beroendeställning och infiltration med statsmakten.

Utan att tänka ett ögonblick på varifrån Peter Örn kommer underströk han hur fantastiskt fri Sveriges Radio är och Örn framhöll den så kallade granskningsnämnden som "en slags rättslig process", vilket är minst sagt ett ironiskt understatement. Granskningsnämnden är som bekant en tandlös tiger utan några reella sanktionsmöjligheter i princip bestående av personer från samma kretsar som ska granskas samt någon hög jurist som gisslan.

Eftermiddagens och programmets verkliga lågvattenmärke stod tevechefen för.

Eva Hamiltons lysande begåvade slutsats avseende Svt:s berättigande var att "uppenbarligen tycker folk att det är värt pengarna", det vill säga den lagstadgade tvingande tevelicensen.

Ogenerat och ostraffat framträder den korrumperade inbillningmakten i Sveriges "fria" television och radio.

Carl E. Lundborg

Kommentera inlägget här: