Carl E. Lundborg

Allt material är än så länge fritt att använda såvida inte annat anges, men lämna gärna kommentarer här eller till mejl carlelundborg@gmail.com.

Svt och SR, i klass för sig. En essä.

Kategori: Synpunkter

Föreställ er ett klassrum fyllt med elever med varierande intressen och kunskaper.

En lärare som bestämmer ett antal ämnen som ska studeras och betygsättas.

Noga undviker han svåra ämnen som matematik och naturvetenskap som kan utvärderas med entydiga korrekta eller felaktiga lösningar och tunga läsämnen som juridik.

Läraren väljer diffusa ämnen som socialkunskap, politik, nutidsorientering, praktisk arbetslivskunskap, sociala relationer, vem är vem i samhället, kultur och tradition, respekt för överheten, trolleri med faktaframställning, form och utseende, åsiktsmode, följa John, kåseri, ordning och reda och liknande. Elever som inte gillar utbudet erbjuds byta klass.

En liten klick följsamma elever fattar galoppen, lägger sina intressen och tvivel åt sidan, vinlägger sig om lärarens uppskattning och får höga betyg som kvalificerar dem till livstids anställning och inkomst i lärarens eget radio- och tevebolag som finansieras med tvångsavgifter från elevernas föräldrar.

Genom överenskommelse med rektor som fått löfte av läraren att han ämnar hålla sig till ämnena, undvika kommersiell reklam, inte blanda in några kritiska överkvalificerade bråkmakare eller elever från andra utbildningslinjer, så har läraren fått unika sändningsrättigheter att framföra skolans, lärarens och elevernas fria fakta och tolkningar av samhällets verksamhet.

Rektor som är en ideologisk eldsjäl och står på god fot med skolstyrelsens ordförande har varit förutseende och startat fler liknande klasser som lärarens i skolområdet för att undantränga all ideologisk konkurrens och vilsna ambitioner bland eleverna.

Det kanske inte går att kontrollera och styra allt som sägs och tycks i skolområdet men en hel del kan ändå jag, skolstyrelsen och ordförande påverka genom både formella och informella strukturer och kanaler resonerar rektor.

Enade vi kämpa söndrade vi falla mumlar rektor för sig själv och tänker på sin pension, ställning och med värme på sina goda vänner bland lärarna och eleverna i skolans och det fria ordets tjänst.

Emellertid inser rektor ändå att han nog bör stämma i bäcken för att undvika avundsjuka från andra rektorer med klenare maktbas, från kuggade elever och envisa mattesnillen som ifrågasätter skolans eterprivilegier och rapportering av statistik, så han övertalar skolstyrelsens ordförande om att inrätta en kommission under skolstyrelsen för att granska kritik som framförs.

Han försäkrar skolstyrelsens ordförande om att det verkligen inte är frågan om någon reell granskning med följdverkningar, utan bara om en nätt liten delegation som ska bedöma, behandla och avslå kritik och endast någon enstaka gång för skens skull fälla något ovidkommande inslag eller förfluget ord.

Inte alls dumt förstår skolstyrelsens orförande efter ett tag när han tänker på representanter i

skolstyrelsen och en del gamla lärare som inte har något vettigt att syssla med och som skulle må bra av ett litet arvoderat prestigeuppdrag, även om det visserligen bara är avsett för galleriet.

Tummen upp säger skolstyrelsens ordförande med översvallande förtjusning till rektor. Jag

tror jag utökar din lönepott och expanderar din budget för nästa år.

Kors i taket man tackar svarar rektor något förläget och överraskad, men det är nog bästa att vi går igenom alla detaljer i pedagogisk ordning med rektorskollegiet på Ulandsfärjan på lördag.

Vad ska vi kalla kommitten, delegationen eller vad det nu är frågar rektor både sig själv och skolstyrelsens ordförande. Vad tror du vice ordförande i skolstyrelsen skulle säga om Kransbindarnämnden, säger ordföranden och skrattar gott åt sig själv samtidigt som han klappar rektor i ryggen.

Carl E. Lundborg

Kommentera inlägget här: