Carl E. Lundborg

Allt material är än så länge fritt att använda såvida inte annat anges, men lämna gärna kommentarer här eller till mejl carlelundborg@gmail.com.

Rysk ubåt - tandvärk för Mp och regeringen.

Kategori: Synpunkter

Mycket övertygande har ÖB klargjort att svenskt vatten i Stockholms skärgård i höst vid minst ett tillfälle kränkts av minst en främmande miniubåt. Självklart kan inte ÖB uppge någon nationalitet, eftersom det i princip kräver passkontroll, men uteslutningsmetoden ger av följande skäl tvivelsutan vid handen att ubåten var rysk.
Den svenska marinen har inga miniubåtar, varför misstanken om dubbelspel från marinens sida kan uteslutas. Likaså kan misstanken om att bevisen skulle vara fabricerade uteslutas, eftersom bevisen torde vara flera, samstämmiga och svåra att konstruera.
Återstår gör hypotesen om en natoubåt som av grumliga skäl skulle ha kränkt svenskt vatten, vilket också kan uteslutas eftersom Sveriges nära samarbete med Nato gör att Nato kunda ha knackat på dörren istället för att riskera förtroendet i samarbetet och att avslöjas som gökungar inför öppen ridå.
Landets konspirationsteoretiker får söka vidare för att förklara bort den ryska ubåten. Försvårande omständigheter är att vi med säkerhet vet att Ryssland har miniubåtar, att Ryssland rustar upp, att Putin gjort skarpa militanta uttalanden, att Ryssland öppet annekterat Krim och agerar i Ukraina och inte minst att vi vet att Östersjön har ett vitalt militärstrategiskt intresse för Ryssland.
Det finns flera orsaker till Rysslands ubåtskränkning, som inte ska misstas för att självklart ha varit en hemlig operation. Det kan ha varit fråga om en övning, vilken dock kunnat utföras i hemmavatten. Mer troligt är att det rätt och slätt rör sig om visa tänderna inför omvärlden. Sverige är trots samarbete med Nato riskfritt att kränka och hotsignalerna når hem väster- och söderut. Bakgrunden kan vara att Putin känner sig trängd av EU-sanktioner, fallande rubel och oljepris.
Rysslands agerande mot Sverige kommer med säkerhet att trappas upp om det inte möts av konsekvens och kapacitet. Sverige har idag inte den kapaciteten, till följd av den generella avrustning som inleddes 1998 under regeringen Perssons (s) tid och som initierades av stödpartierna V och Mp samt fortsatte under Alliansens tid.
Visserligen har Miljöpartiet idag ställt sig bakom regeringens budget med något höjda försvarsanslag, men det rör sig om några hundra miljoner kronor i jämförelse med de miljarder som skurits ner och de miljarder som behövs för en trovärdig kapacitet och alliansfrihet.
I miljöpartiets program kan läsas att "Sverige ska ta initiativ till internationell nedrustning och bör gå före och nedrusta utifrån aktuella och politiskt förankrade hotbildsbedömningar." Den första satsen är utmärkt och kan i klartext uttryckas - prata med Putin om avrustning - , men den andra satsen är ytterst motsägelsefull eftersom nedrustning på medellång sikt är irreversibelt och hot kan dyka upp när som helst.
Vice statsminister Åsa Romson (Mp) står ändock enligt partiprogrammet för "militära insatser i självförsvar", men vill samtidigt att Sverige går före och nedrustar, vilket omöjliggör det förstnämnda. Vidare motsägelsefullt är programmets formulering "Vi ska också själva ha en beredskap på hemmaplan för att kunna möta de olika slags hot som säkerhetspolitiken identifierar."

I motsats till statsminisiter Löfvens förslag om att återinföra allmän värnplikt har Åsa Romso rakt motsatt uppfattning enligt partiprogrammet som säger att "Deltagande i det militära försvarets verksamheter ska bygga på frivillighet.".
Löfvens förslag som stöds av folkpartiet är mycket bra. Förutom den försvarspolitiska aspekten minskar det ungdomsarbetslösheten och sannolikt också ungdomskriminaliteten. Det gör som det hette förr pojkar till män, vilket inte ska underskattas för åtskilliga frön och oslipade diamanter. Det bidrar till integration och stärker sammanhållningen i samhället.
Det återstår att med stort intresse följa hur miljöpartiet kommer att hantera regeringssamarbetet och försvarsutgifterna framgent. Dels mot bakgrund av partiets inkonsekventa säkerhetspolitiska program och dels mot bakgrund av att Putins Ryssland inte tycks dela miljöpartiets alternativa försvarspolitiska hållning.

Smolk i glädjebägaren med noll procents ränta.

Kategori: Synpunkter

Många med bolån och potentiella bokunder torde glädja sig åt riksbankens räntesänkning förra veckan. Enligt skolboken var det helt rätt av Riksbanken att sänka räntan, men sänkningen borde kommit långt tidigare. Tidsfaktorn har avgörande betydelse för effekt på inflation och sysselsättning. I detta avseende har banken, trots högljudd kritik från LO, tidigare styrelseledamoten professor Lars E. O. Svensson och från den internationellt kände professor Paul Krugman, grovt missbedömt inflationsutvecklingen och istället fokuserat på att bekämpa de stigande bopriserna som är en sekundär uppgift för banken.
I annat avseende har riksbanken som uppgift att "stödja målen för den allmänna ekonomiska politiken i syfte att uppnå hållbar tillväxt och hög sysselsättning", enligt förarbetena till riksbankslagen. Hur hållbar tillväxt i sammanhanget ska tolkas är mycket oklart.
Förmodligen avsees skolbokens jämn, balanserad, stigande tillväxt utan konstgjord tillfällig finansiell påverkan. I klartext mer omsättning av material, utsläpp, gifter, utarmning av jordar, arbetsskador, stress, onödiga transporter, etc., men under kontrollerad form. Högst sannolikt avsees inte med hållbar tillväxt omtanke om hälsa och miljö.
Målen för den ekonomiska politiken är säreget nog på förhand formulerade i förarbetena, utan beaktande av regering och regeringsförklaring, som i år för första gången har Miljöpartiet som medförfattare. Vilket märks föga i en tämligen visionslös regeringsförklaring med allmänna fraser som "Sveriges ekonomiska styrka kommer av att vi förmår att vara bäst. Att vi säljer framstående, effektiva och innovativa varor och tjänster på globala marknader." Hur nu det går ihop med Miljöpartiets syn "tänk globalt och handla lokalt".
Anmärkningsvärt är också att regeringsförklaringen säger att "Ett tydligt sysselsättningsmål ska styra den ekonomiska politiken. Antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU år 2020", trots att Miljöpartiets program talar om att sänka arbetstiden, göra avkall på kortsiktiga vinster på bekostnad av hur människor och miljö långsiktigt mår och finna alternativa mått på tillväxt etc..
Varken riksbankens sänkning av räntan eller årets regeringsförklaring indikerar en omställning av ekonomin i hållbara reala termer och Riksbanken borde snarast ha höjt räntan för att dämpa processer, cirkulation, slöseri och transporter av material, emballage, utbytes- och överflödsvaror som tär på människor och miljö.
Den hållbara samhällsekonomin låter beklagligtvis vänta på sig.