Carl E. Lundborg

Allt material är än så länge fritt att använda såvida inte annat anges, men lämna gärna kommentarer här eller till mejl carlelundborg@gmail.com.

Almedalen i backspegeln.

Kategori: Synpunkter

Almedalsveckan har nu klingat av och den politiska stiltjen har lagt sig över Sverige.

Politiker, allehanda experter, åsiktsprofeter och medialöpare har festat till som småbarn på tivoli. Förmodligen trötta och nöjda har de flesta av dem klappat om varandra och åkt hem med dold baksmälla, i tron att de ideellt fångat allt väsentligt stoff och bidragit till samhällsutvecklingen och upplysning kring samhällets utmaningar.
- Det kan betvivlas.

I sitt sommarprogram den 12.e juli i år berättar professor Johan Rockström från Stockholm Resilience Center och Stockholms Universitet att tjugofem procent av alla aktiviteter under Almedalsveckan upptogs av miljöfrågor. Region Gotlands statistik bekräftar Rockströms påstående och de skriver att; ”Hållbarhet, som fick en egen ämneskategori för 2 år sedan, har ökat kraftigt och är nu tredje största ämnesområde” efter vård/omsorg och ekonomi. Ekonomi är odefinierat, men kan väl i vanlig ordning förstås i inskränkt mening som penningekonomi. 

Av mediarapporteringen att döma handlade veckan mest om Löfvens spådom om traineejobb för unga och det dimmiga begreppet ”utvecklingsmoral”, Kinberg-Batras nygamla jobbskatteavdrag, Annie Lööfs tjat om mindre stat, Busch-Thors nygamla förslag om landsförräderi, major Björklunds gamla åsikt om Ryssland, Sjöstedts vanliga mer ofinansierat till alla, Åkessons förvisso nya trick om barnen och lite till av måttligt originella seriösa utspel.

Johan R. berättar i sitt sommarprogram återigen outtröttligt om klimatet som världens blytunga ödesfråga, men inte ens Fridolin lyckades i Almedalen blåsa liv i den frågan efter dess dignitet.

Finansminister Magdalena Andersson utmärkte sig genom att upprepa EU:s principfasta hållning om Greklandskrisen. Inte ett ord om hållbarhet, trots att Grekland skulle kunna erbjudas en nystart i hållbart samhällsbygge och bli en förebild för resten av EU. En sådan möjlighet finns tyvärr inte i EU-ledarnas föråldrade världsbild byggd på maktfullkomlig förträngning av ödesfrågorna för kortsiktig ”business as usual” och ”life must go on” to the bitter end.
Den gamla ekonomiska logiken med gratis uttag av planetens resurser har nu kommit till vägs ände”, säger Johan R., och politikerna nickar i bästa fall men går hem och fortsätter som förr.

Budskapen ska vara positiva har strategerna lärt ut och finns inga positiva budskap, så upprepa den gamla medicinen i ny förpackning och använd gärna ofta välklingande ord som ekologi, miljö, och hållbarhet även om de saknar täckning.
”Nu har vi bara några enstaka år på oss om vi ska undvika riktigt allvarliga och potentiellt sett katastrofala konsekvenser. Nu måste vi böja utvecklingskurvan och rusa fram i en ny utvecklingsbana där utsläppen minskar med fem sex procent varje år. Det här är en hisnande takt etc...”, säger vidare Johan R..
Om den insikten och problembeskrivningen fanns i Almedalen, så låg den i botten av glasen enligt mediareferaten och journalisterna brydde sig aldrig om att läsa mellan raderna och fråga sig vad som inte sades och varför.

 

 

Kommentera inlägget här: